Så här 3 veckor efter operation känns en operationsberättelse på sin plats :-) Jag har haft 2 operationer bokade innan jag tog beslutet att faktiskt genomgå den, tredje gången gillt. På kvällen innan var jag konstigt nog lugn som en filbunke, jag gjorde 1:a descutan duschen med tvätt av håret. Gick och lade mig i rena lakan och sov hela natten tills klockan ringde 6:30. Då tar jag dusch nr 2 utan att tvätta håret och begav mig till Proforma utan mat i magen. När jag kom dit fick jag sitta ned i receptionen en stund tills jag blev visad till mitt rum. Jag fick ett eget, fasen tänkte jag, hade vart kul med sällskap. När jag sitter och väntar på narkosläkaren blir jag lite nervös, jobbar på en veterinärklinik och det enda jag kan tänka på är hur svårt det ibland kan vara att få ner tuben i halsen som djuret ska andas igenom. Snart ska jag andas i en sådan, tror jag... Hon kommer in och jag frågar om röret, jo visst ska jag ha en sådan i halsen. Men jag sover ju när dom kör ned det, men blir nervös för första gången. Sedan kommer Michael och och frågar om vilken yta på implantatet jag bestämt mig för, hade velat in i det sista. Men säger nu säkert att jag valt släta, dumhuvud skämtar Michael. Han har skön och ironisk humor... Han tycker att texturerade vore bättre med tanke på kapselrisken vid släta framför, men jag ser att risken för grov rippling med texturerade är större och släta känns som självklara valet. Vi har diskuterat stl från 225 cc, 275 cc, 300 cc, han har beställt hem storlekarna i släta om det skulle bli mitt val. Jag har med en bild som jag vill se ut som, skrivit till på den att jag vill ha tight klyfta, naturligt "häng" (vill interna häng-bröst såklart, bara inte stela påklistrade looken som kan bli om man får lite för små och smala för sin bröstkorg) och bröstvårtor på mitten med aningens större under pool. Michael ska prova sig fram gällande storlek så kommer få somna in utan att veta. Får gå in i op salen och lägga mig på britsen, sköterskan förklarar att jag kommer få en spruta för att somna. Först kommer jag känna lite järnsmak i munnen, sedan försvinna bort i sömnen. Känner smaken och poff så är jag borta... Vaknar upp och skakar tänder, fryser så in i bängen. Det första jag gör är att kolla under täcket, shit vad fina... Ser stora ut, svullna. Sedan säger jag till sköterskan att jag fryser, så får jag ett stort duntäcke över mig. Jag fortsätter ätt skaka ett bra tag till, men är så flummiga att det inte gör så mkt. Jag ser Michael titta förbi som en seriefigur och säger - det blev 300 cc. Oj, hoppas det inte blir för stort hinner jag tänka. På något sätt hamnar jag i mitt rum, vet att jag slapp byta säng och blir körd dit i den säng jag låg i. Men kommer inte ihåg så mkt mer. Får lite mediciner och ber syrran sätta på tv:n, tror jag kollar men kanske sover jag lite också. Har inte ont direkt, trodde det skulle vara värre. Efter bara någon timme är jag klar i huvudet och vill kissa, en syster hjälper mig till toan. Men jag hade klarat det själv tror jag... Sedan hämtar hon även frukost till mig och jag känner att jag är vrål hungrig. Sen ringer jag mamma och berättar att jag mår bra och att hon gärna får komma och hälsa på. Hon kommer med tidningar, frukt och lite godis någon timme senare. Hon blev lite orolig när jag sa att jag tror det blev 300 cc, fattade inte riktigt om seriefigurs-Michael var på riktigt ännu... :-) men när hon såg dom så tyckte hon det var perfekt. När mamma gått ringer jag min man ifrån min i-pad för att vissa upp mina nya vänner, han tyckte jag var jätte fin. Då vi bor utomlands hade han inte möjlighet att följa med mig. Tur att jag har en sådan bra mamma, hon är bäst! Sedan sover jag hela natten lång på rygg utan problem, sen frukost. Ska möta Michael men han blir sen, sköterskan frågar om det räcker med hennes information. Är den samma som ifrån Michael. Jag får vänta om jag vill, men mamma sitter utanför i bilen och väntar. Så jag beger mig från Proforma, bokar ett återbesök i receptionen innan jag beger mig hemåt. Hade inte speciellt ont under tiden på Proforma, sköterskorna sa hela tiden att jag såg oförskämt pigg ut. Kanske för att jag bara lade 300 cc och framför muskeln. Ser tillbaka på dessa två dagar med glädje, blir riktigt sotis när jag läser om tjejer som ska dit nu snart. Kan varmt rekommendera Proforma och Michael.